Det är ett tag sedan jag skrev något i bloggen. Har känt mig dyster, vilket kanske har något med min partitillhörighet att göra. Det har varit lite motvind sista tiden, men det är bara att bryta ihop och komma igen. Kerstin Ahlin (S), socialnämndens andre vice ordförande skrev i går sitt första blogginlägg för detta år. Då får jag inte vara sämre.
Kerstin beskriver hur den styrande alliansen maktfullkomligt trycker ned oppositionen i kommunstyrelsen. Flera andra kommunstyrelseledamöter, från olika partier, har vittnat om samma sak. En fullständig demonstration av härskartekniker, inga försök till gemensamma lösningar, försvårar oppositionens arbete och minskar möjligheterna till insyn. Ett vanligt uttryck från allianspolitiker är: " Det spelar ingen roll vad ni säger, det är vi som bestämmer!" De tycks tro att vi infört demokratisk diktatur.
Upplands-Bro, kommunen där demokratin försvann.
Jag kommer att återkomma till allmänhetens bristande insyn och den minskade demokratin i Upplands-Bro, men läste i dagens SvD om överklassafari till Solsidan i Saltsjöbaden. Blev först lite förvånad men insåg sedan att detta är en trend. Har till och med utvecklats med guidade visningar för turister på olika håll. Mest känt är nog turisturer till Beverly Hills.
Andra sidan av detta är att det en tid ordnats guidade turer till socialt belastade områden, inte bara till kåkstäder i u-länder utan nu också i Sverige såsom Rosengård i Malmö.
Skillnaden tror jag är att öveklassafarin görs för att att visa vilka orimligt höga inkomster vissa har och hur orättvist det är att de fått stora skattelättnader. Resa till fattiga områden är av helt annat slag, tycka synd om de som inte fått det bättre och i bästa fall ge en allmosa. Få inser att fattigdom för många är en förutsättning för orimligt stor rikedom för ett fåtal. Detta gäller så länge vi har begränsade resurser. Ett samhällsekonomiskt axiom.
Kom ihåg att moderater vill hjälpa de fattiga och att socialdemokrater vill avskaffa fattigdomen.
När de borgerliga partierna hade makten förra gången, i början på 90-talet, såg jag för första gången professionella tiggare på Stockholms gator. I dag kan vi se hur fattigdom, och värst av allt barnfattigdomen ökar. Rosengård har blivit en turistattraktion. Det är dags att prata om detta nu. Att inse vart den förda politiken leder.
SvD1; SvD2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar